Jag har lärt mig att:
glömma är inte det lättaste.
helst av allt skulle jag vilja vakna upp imorgon och allt som har hänt skulle bara vara borta ur huvudet! ingen hade vetat att det hänt, allt skulle va som vanligt, och jag skulle må bättre.
Men back to the reality, så kan det inte bli, hur mycket jag än önskar som kommer det alltid finnas där, ibland längre in i huvudet och ibland så nära att jag kan minnas nästan allt!
Ååå varför skulle det bli såhär? Människor säger: det var inte ditt fel.
Men ändå slutar jag inte fundera över, tänkt om jag inte vatt där, då hade det inte hänt, då hade jag sluppit detta, men som sagt, det är lätt att va efterklok.
Och vissa frågar: Skulle du kunna glömma det? Säga förlåt och allt skulle va som det va innan?
Det kan inte bli som det va innan! Det är borta, LÅngtlångt borta. Och att bara glömma en sån sak, hur ska jag kunna förlåta nån som gjort mig så illa?
Nej jag kan inte göra det!
Jag tror många folk känner igen sig i denna situationen?
Det kan inte glömmas men det kan iaf bli mindre synligt för mina tankar.
Men fortfarande drömmer jag om den dagen då allt skulle va som de va innan!
Man kan inte sluta hoppas ju!
